Tapaan kesäreissullaan kadoksissa olleen Speedy M:n Arlandan lentokentällä. Hän on ollut hummailemassa keskitysleirien tuntumassa Puolassa Muukalaislegioonasta saamillaan lomarahoilla. Otamme flygbussin keskustaan. Helteinen Tukholma on yhtä nasta mesta kuin ennenkin. Vain Miss Farsta Strand 1982 puuttuu; hän on tullut vanhaksi, hänen tukkansa on muuttunut korpinmustasta vitiharmaaksi, hänen silmissään on väsynyt ns. elämää nähnyt katse. Se ei kuitenkaan estä häntä toimittamasta Speedy M:n tilaamaa lähetystä.
Kävelemme Hedengrensille tutkimaan kirjoja odotellessamme kapakoiden aukeavan. Kungsgatanilla huomaamme ettei suomalaismafian entistä pesää ravintola Monte Carloa ole enää olemassa. Muutenkin maailma on 25 vuodessa muuttunut vähemmän rikollisen näköiseksi. Heroinistit eivät diilaa, huorat eivät levittele vehkeitään Malmskilnadsgatanilla, Slussenin sissit alkavat olla kuolemassa sukupuuttoon. Käymme tarkistamassa Olof Palmen murhapaikan Sveavägenillä, mutta emme vieläkään löydä puuttuvaa johtolankaa murhamysteerin ratkaisemiseksi.
Tukholman ylivoimaisesti näkyvin tyyppi on Ernesto Guerra. Hän on Kolumbiasta kotoisin oleva skitsofreninen autisti joka on viimeiset 10 vuotta viettänyt luovaa juhlaa liimailemalla nimilappusiaan maalarinteipillä kaikkialle Tukholman keskustaan. Menestys on ollut valtaisa; hänestä on tehty jopa juttu Dagens Nyheteriin:
Ernesto Guerras lyckliga konst
Hans namn syns på väggar över hela Stockholm, men få vet vem han är. Ernesto Guerra är lycklig när han får vara galen.
Författaren Ernesto Guerra tejpar upp ett hundratal lappar med sitt namn på, varje dag. Det är hans bidrag till huvudstadens kulturliv. Dessutom hans sätt att bearbeta sin mentala hälsa.
- Jag är heltokig, jag vet. Men att sätta upp lapparna får mig att vilja leva, säger Ernesto Guerra.
Det är en annorlunda form av konst som växer fram på Stockholms gator. I kontrast till den ständigt debatterade graffitin, som täcker många av stadens husväggar, dyker det upp meddelanden på elskåp, rådjur på skyltar, mosaik i tunnlar och uppklistrade namnlappar. De flesta namnlapparna är Ernesto Guerras. DN På stan träffar honom utanför Stockholms stadsbibliotek en stekhet eftermiddag.
- Alla tycker om mitt namn, säger Ernesto med ett leende på läpparna. Han har trotsat värmen och slår sig ned på en bänk iklädd mörk kavaj och nyputsade skor.
Ernesto är på strålande humör. Han börjar genast tala om den "vackra svenska naturen" och är helt lyrisk i sitt berättande om Sverige och svenskarna.
- Stockholm är finast i världen. Här får jag vara hur galen jag vill, skrattar han.
Ernesto flyttade till Sverige 1988. I dag är han 45 år, förtidspensionär och författare. På vacklande svenska förklarar han hur Colombia kändes för trångt. Landets politiska situation gav inget utrymme för hans behov av att bearbeta sina problem med schizofreni och autism.
I Sverige känner han sig dock fri och mår betydligt bättre. Mycket tack vare den udda idén att tapetsera Stockholms husväggar, elskåp och papperskorgar med sitt eget namn.
Ernesto började sprida sina egenhändigt skrivna böcker genom att spika upp dem på väggar runt om i stan. Men utan någon respons bestämde han sig för att testa något nytt. Och sedan den första namnlappen syntes på huvudstadens gator för fem år sedan, har Ernesto Guerra fått möta många reaktioner.
- Jag har levt väldigt isolerat, utan kontakt med människor. Det är först nu som jag har insett att det finns mer därute. När folk kommenterar lapparna på gatan, passar jag på att prata med dem. Men jag säger inte att jag är Ernesto. Bara att jag känner honom.
När Ernesto satte upp sina första namnlappar blev folk misstänksamma och han fick ljuga sig fram.
- Ingen ville acceptera att en författare gjorde reklam för sig på det viset. Så jag började säga att Ernesto Guerra var en gitarrist. Då blev folk nöjda.
I dag blir Ernesto bemött på ett mer förstående sätt. När han presenterar Ernesto Guerra som sin vän författaren, blir alla nyfikna. Böckerna, som enligt Ernesto själv handlar om "Sverige och svenskarna", delar han ut till dessa nyfikna personer som han träffar på gatan. Även om spridningen av böckerna inte längre är det viktigaste, utan namnlapparna.
- När människor accepterar mina lappar som konst känner jag mig nöjd. Det finns många uttryckssätt som kan kallas konst. Även detta.
Efter att ha tryckt upp trettiotre olika böcker på egen bekostnad, blir det nu inga fler på ett tag. Det blir för dyrt helt enkelt.
Men han fortsätter att skriva, helst på spanska men försöker sig på engelska och svenska också. Lapparna ska han också fortsätta tejpa upp längs huvudstadens gator.
- Det måste jag göra för att fortsätta leva.
Jan Åkesson
- Kumma sälli, Speedy tuumii mennessämme vanhasta tottumuksesta syömään päivän ensimmäiset kebabit Hötorgshalletiin. Naamat rasvaa valuen inisemme nautinnosta. Seuraavaksi olemme Nordiska Kompanietissa tsekkaamassa sen definitiivistä Thåström osastoa. Joakim Thåströn från Råsgsved, mies menneisyydestämme on tullut takaisin ryminällä. Ebba Grön, Imperiet, pari soololättyä, vuodet Amsterdamin narkkikortteleissa ja Köpiksen Sönder Boulevardilla eivät ole pysäyttäneet häntä. Muiden fysiikan rapistuessa svedujen Iggy Pop jatkaa poikamaisena olemukseltaan uudella hittilevyllään ja sen tiimoilta kyhätyllä kesäturneellaan.
Kävelemme Gamla Stanin läpi Söderiin, josta Speedy M. on varannut ja maksanut meille sviitin Krakovassa pöllimällään amerikkalaisen turistin luottokortilla. Heitämme reput kämppään ja lähdemme Götgatanin kapakoihin, joissa kalja on halvempaa ja meno villimpää kuin Östrermalmin sisäsiitoksen myötä heikentynein geenein pyörivässä kulahtaneessa yökerhohelvetissä. Annamme saamamme vipkortit pahimman näköisille ryyppäreille ja kehoitamme heitä ottamaan tunnelbanan Östermalmille. Siellä heidän tehtävänsä on tietenkin panna paikat remonttiin, jotta maailmassa säilyisi jokin järjetys kokkeliturpien heikolta libidolta haisevissa hienostokortteleissa.
Ryypättyämme muutaman jälkeen vielä muutaman lähdemme valumaan kohti Tantolundenia. SoFon toisella puolen näkyy sekalaista sakkia ja Speedy M. pääsee vääntämään kättä paikallisten korstojen ja pikkurikollisten kanssa.
Tantoludenissa on väkeä vallan vitusti, mutta se meitä haittaa, vaan panemme heti turvatarkastuksen jälkeen jalalla koreasti. Tanssimme uusia Helsingin alamaailman kansantanhuja päästyämme viimeinkin Thåströmin keikalle kaikkien vuosien odottamisen jälkeen.
Yhdeksältä äijä kävelee lavalle ja pistää akustisella skitalla homman käyntiin. Seuraavat kaksi tuntia on täydellistä taivasta parille kymmelle tuhannelle sieltä jo aikoja sitten karkoitetulle. Thåströmin keikan biisilista on sama kuin kiertueen aikaisemmilla akteilla:
1. Brev till 10:e våningen
2. Fan, fan, fan
3. Tittar på tv
4. Som eld
5. Sönder Boulevard
6. Främling överallt
7. Kriget med mig själv
8. Vacker död stad
9. Karenina
10. Österns röda ros
11. Ungefär så här
12. Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee
13. The haters
14. Alla vill till himlen
15. Stjärna som är din
Extraspår
16. Släpp aldrig in dom
17. Du ska vara president
Ja lopuksi tulee vielä Rågsvedin pojalta kotikaupungilleen spesiaalinumerona Imperiet kauden helmi Österns Röda Ros.
Där torkan är som svårast
och där öknen står i brand
Finns sanningar och lögner
radade på band
Bland krypskyttars kulsprute knatter
Lever mänskor med en dröm
Med taggträ den runt halsen
ammas barnen varmt och ömt
Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande har ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
Där st�lfåglar flyger om natten
över dom som flytt sitt land
Där kartritarnas gränser
dras i blodig sand
och pojkar som bara ligger där
sina ögon öppna fast dom inget ser
Dom som aldrig mer ska få skratta
eller kyssa en flicka som ler
Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
Jag hör deras röster
Jag hör hur dom skriker
Jag vet att dom finns där
Jag vet att dom lever
Så om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
Konsertin jälkeen meille tapahtuu kaikenlaista kivaa Medborgarplatsenin yössä, vaikka Tukholman poliisi onkin saanut vihiä Speedy M:n olevan pitkän tauon jälkeen tulossa kaupunkiin. Eksoottisia huumeita, ruottalaisia ämmiä, joukkotappeluita, hämäriä liiketoimia ja gatuköketin makkarat. Muuta en muista, vannon sen. My lips are sealed.
Havahdun jonkin päivän kuluttua siihen kun katselen Solnassa pilvenpiirtäjän ikkunasta AIK:n pelaavan Halmstadia vastaan Råsundan areenalla. Olen yksin pilvenpiirtäjässä ja se kohoaa hiljalleen lentoon ja häipyy paikalta. Seuraavan päivän lööpit kirkuvat kaikkialla maailmassa: "Pilvenpiirtäjä varastettiin Tukholmassa". Mutta minne jäi Speedy M. sen jälkeen kun hän jäi purkamaan T-Centralenia ja lupasi tulla perässäni tuliaiset hankittuaan?
- Jag är heltokig, jag vet. Men att sätta upp lapparna får mig att vilja leva, säger Ernesto Guerra.
Det är en annorlunda form av konst som växer fram på Stockholms gator. I kontrast till den ständigt debatterade graffitin, som täcker många av stadens husväggar, dyker det upp meddelanden på elskåp, rådjur på skyltar, mosaik i tunnlar och uppklistrade namnlappar. De flesta namnlapparna är Ernesto Guerras. DN På stan träffar honom utanför Stockholms stadsbibliotek en stekhet eftermiddag.
- Alla tycker om mitt namn, säger Ernesto med ett leende på läpparna. Han har trotsat värmen och slår sig ned på en bänk iklädd mörk kavaj och nyputsade skor.
Ernesto är på strålande humör. Han börjar genast tala om den "vackra svenska naturen" och är helt lyrisk i sitt berättande om Sverige och svenskarna.
- Stockholm är finast i världen. Här får jag vara hur galen jag vill, skrattar han.
Ernesto flyttade till Sverige 1988. I dag är han 45 år, förtidspensionär och författare. På vacklande svenska förklarar han hur Colombia kändes för trångt. Landets politiska situation gav inget utrymme för hans behov av att bearbeta sina problem med schizofreni och autism.
I Sverige känner han sig dock fri och mår betydligt bättre. Mycket tack vare den udda idén att tapetsera Stockholms husväggar, elskåp och papperskorgar med sitt eget namn.
Ernesto började sprida sina egenhändigt skrivna böcker genom att spika upp dem på väggar runt om i stan. Men utan någon respons bestämde han sig för att testa något nytt. Och sedan den första namnlappen syntes på huvudstadens gator för fem år sedan, har Ernesto Guerra fått möta många reaktioner.
- Jag har levt väldigt isolerat, utan kontakt med människor. Det är först nu som jag har insett att det finns mer därute. När folk kommenterar lapparna på gatan, passar jag på att prata med dem. Men jag säger inte att jag är Ernesto. Bara att jag känner honom.
När Ernesto satte upp sina första namnlappar blev folk misstänksamma och han fick ljuga sig fram.
- Ingen ville acceptera att en författare gjorde reklam för sig på det viset. Så jag började säga att Ernesto Guerra var en gitarrist. Då blev folk nöjda.
I dag blir Ernesto bemött på ett mer förstående sätt. När han presenterar Ernesto Guerra som sin vän författaren, blir alla nyfikna. Böckerna, som enligt Ernesto själv handlar om "Sverige och svenskarna", delar han ut till dessa nyfikna personer som han träffar på gatan. Även om spridningen av böckerna inte längre är det viktigaste, utan namnlapparna.
- När människor accepterar mina lappar som konst känner jag mig nöjd. Det finns många uttryckssätt som kan kallas konst. Även detta.
Efter att ha tryckt upp trettiotre olika böcker på egen bekostnad, blir det nu inga fler på ett tag. Det blir för dyrt helt enkelt.
Men han fortsätter att skriva, helst på spanska men försöker sig på engelska och svenska också. Lapparna ska han också fortsätta tejpa upp längs huvudstadens gator.
- Det måste jag göra för att fortsätta leva.
Jan Åkesson
- Kumma sälli, Speedy tuumii mennessämme vanhasta tottumuksesta syömään päivän ensimmäiset kebabit Hötorgshalletiin. Naamat rasvaa valuen inisemme nautinnosta. Seuraavaksi olemme Nordiska Kompanietissa tsekkaamassa sen definitiivistä Thåström osastoa. Joakim Thåströn från Råsgsved, mies menneisyydestämme on tullut takaisin ryminällä. Ebba Grön, Imperiet, pari soololättyä, vuodet Amsterdamin narkkikortteleissa ja Köpiksen Sönder Boulevardilla eivät ole pysäyttäneet häntä. Muiden fysiikan rapistuessa svedujen Iggy Pop jatkaa poikamaisena olemukseltaan uudella hittilevyllään ja sen tiimoilta kyhätyllä kesäturneellaan.
Kävelemme Gamla Stanin läpi Söderiin, josta Speedy M. on varannut ja maksanut meille sviitin Krakovassa pöllimällään amerikkalaisen turistin luottokortilla. Heitämme reput kämppään ja lähdemme Götgatanin kapakoihin, joissa kalja on halvempaa ja meno villimpää kuin Östrermalmin sisäsiitoksen myötä heikentynein geenein pyörivässä kulahtaneessa yökerhohelvetissä. Annamme saamamme vipkortit pahimman näköisille ryyppäreille ja kehoitamme heitä ottamaan tunnelbanan Östermalmille. Siellä heidän tehtävänsä on tietenkin panna paikat remonttiin, jotta maailmassa säilyisi jokin järjetys kokkeliturpien heikolta libidolta haisevissa hienostokortteleissa.
Ryypättyämme muutaman jälkeen vielä muutaman lähdemme valumaan kohti Tantolundenia. SoFon toisella puolen näkyy sekalaista sakkia ja Speedy M. pääsee vääntämään kättä paikallisten korstojen ja pikkurikollisten kanssa.
Tantoludenissa on väkeä vallan vitusti, mutta se meitä haittaa, vaan panemme heti turvatarkastuksen jälkeen jalalla koreasti. Tanssimme uusia Helsingin alamaailman kansantanhuja päästyämme viimeinkin Thåströmin keikalle kaikkien vuosien odottamisen jälkeen.
Yhdeksältä äijä kävelee lavalle ja pistää akustisella skitalla homman käyntiin. Seuraavat kaksi tuntia on täydellistä taivasta parille kymmelle tuhannelle sieltä jo aikoja sitten karkoitetulle. Thåströmin keikan biisilista on sama kuin kiertueen aikaisemmilla akteilla:
1. Brev till 10:e våningen
2. Fan, fan, fan
3. Tittar på tv
4. Som eld
5. Sönder Boulevard
6. Främling överallt
7. Kriget med mig själv
8. Vacker död stad
9. Karenina
10. Österns röda ros
11. Ungefär så här
12. Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee
13. The haters
14. Alla vill till himlen
15. Stjärna som är din
Extraspår
16. Släpp aldrig in dom
17. Du ska vara president
Ja lopuksi tulee vielä Rågsvedin pojalta kotikaupungilleen spesiaalinumerona Imperiet kauden helmi Österns Röda Ros.
Där torkan är som svårast
och där öknen står i brand
Finns sanningar och lögner
radade på band
Bland krypskyttars kulsprute knatter
Lever mänskor med en dröm
Med taggträ den runt halsen
ammas barnen varmt och ömt
Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande har ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
Där st�lfåglar flyger om natten
över dom som flytt sitt land
Där kartritarnas gränser
dras i blodig sand
och pojkar som bara ligger där
sina ögon öppna fast dom inget ser
Dom som aldrig mer ska få skratta
eller kyssa en flicka som ler
Men om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
Jag hör deras röster
Jag hör hur dom skriker
Jag vet att dom finns där
Jag vet att dom lever
Så om du vet var stjärnor faller
och var regnbågen tar slut
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
skall du finna österns röda ros
Konsertin jälkeen meille tapahtuu kaikenlaista kivaa Medborgarplatsenin yössä, vaikka Tukholman poliisi onkin saanut vihiä Speedy M:n olevan pitkän tauon jälkeen tulossa kaupunkiin. Eksoottisia huumeita, ruottalaisia ämmiä, joukkotappeluita, hämäriä liiketoimia ja gatuköketin makkarat. Muuta en muista, vannon sen. My lips are sealed.
Havahdun jonkin päivän kuluttua siihen kun katselen Solnassa pilvenpiirtäjän ikkunasta AIK:n pelaavan Halmstadia vastaan Råsundan areenalla. Olen yksin pilvenpiirtäjässä ja se kohoaa hiljalleen lentoon ja häipyy paikalta. Seuraavan päivän lööpit kirkuvat kaikkialla maailmassa: "Pilvenpiirtäjä varastettiin Tukholmassa". Mutta minne jäi Speedy M. sen jälkeen kun hän jäi purkamaan T-Centralenia ja lupasi tulla perässäni tuliaiset hankittuaan?
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti